Lita på rosa !

Den rosa fleecen har hängt med sen början,

Den har varit en av mina käraste plagg i jobbet .

Den är med än och jag har nog burit den lite "för att" ..

Tänk er själva..

Alla är så mörkt klädda, smälter nästan ihop med betongen

Män överallt

Smuts

Maskiner

Lite fler män...

Och där kommer jag.. intraskandes..

En smal tös...i en skrikig rosa fleece .

Vad tror ni de första tankarna är ?

Inte är det ”hon är van vid det här, det syns, hon har gjort det här förut”

( Möjligtvis ”Vad gör hon här ??” )

Inte heller är det ”Oj vilken kvinna! Hon ser stark ut”

( Möjligtvis ”Den där kommer ju gå av på mitten om hon ens lyfter en borrmaskin eller skrika för hon bryter en nagel” )

Så därför bär jag den

Bara för att när jag lyfter den där maskinen eller drar i med släggan så det skallrar i tänderna så njuter jag av att se den där minen de först hade i ansiktet förändras...

Det slår aldrig fel .

Men okej, i ärlighetens namn så börjar jag tröttna på den nu.. 

Tröttna på alla förutfattade meningar det ynka plagget för med sig .

På allt det tjejiga den står för, som tex gör att karlar verkar tycka man är en liten ”flicka” (Och jag tvärvägrar ju att behandlas som en sådan)

Den får folk att tro att man skulle vara klen och ”jag klarar inte det här”, vilket är raka motsatsen till vad jag egentligen är .

Här har ni ett exempel så ni vet vad jag pratar om..

Detta hände t.ex. förra veckan..

Jag och pappa hade precis slutat jobba och skulle bara svänga förbi bankomaten då vi stöter på en gammal bekant till honom,

Vi börjar prata om vårt jobb och han vänder sig helt plötsligt mot mig, 

tittar på mig (och min fina fleece) och säger: ” Ja men då gör pappa det tyngsta då va?”

Jag svarar: ”Ursäkta??”

Han: ” Ja alltså då gör pappa det tyngsta och du det lättare då va..”

Mitt svar på det..: ” Ha! GLÖM det! Jag gör exakt samma saker, här finns inget som heter lätt”

Just den incidenten var den senaste, och jag blev faktiskt aningen irriterad den här gången, ganska onödigt egentligen kanske..

Men när han tittade på mig och sa det med en sån uppblåst självklarhet.. ja då väcktes feministen djupt inne i mig haha..

Den lilla rosa fleecen, man ser ju visserligen ganska oskyldig och gullig ut i den, men ush, nej.. jag är trött på det nu .

Jag behöver inte direkt framhäva min kvinnlighet ännu mera kan jag känna..

Har väl släppt det där att göra saker och ting så dramatiska, känner väl mer för att bara smälta in numera..

Trött på att behöva hävda mig själv när jag egentligen kan slippa det .

Men visst är den där fleecen känd, det kan jag lova,

De känner igen mig snabbt numera haha,

De behöver ju heller inte gå skallgång efter mig.. jag är ju som ett rosa utropstecken .

Fast o andra sidan... jag är ju också ensam tjej,

och då känns en rosa skrikig fleecejacka ganska överflödig..

Feministen i mig bryr sig inte längre ;)

Det finns andra sätt att göra sig sedd och hörd på .

Som t.ex. att fortsätta att göra sitt jobb perfekt och helt enkelt skita i vad andra tror .

För det är ju just därför jag är där, för att utföra mitt jobb..

Inte för att ha någon politiskt debatt i feministisk anda .

Så..

Bye bye rosa fleecejackan

Hej orange fleecejacka.. 

;)