Att jobba med sin pappa !

Jag jobbar ju som sagt med min pappa .
Och det är både för och nackdelar med det !
Att jobba med en förälder en lite av en sorts dubbelmoral ibland kan jag känna...

Det finns ingen som en förälder som pushar dig som hårdast framåt!
Men det är även dom som kanske är lite väl överbeskyddande ibland.
Dvs.. Min far vill att jag ska bli BÄST... han brinner för att lära mig allt, brinner för att jag ska bli skickligast på det vi gör .
Men så händer det att det är vissa moment han inte vill att jag ska göra för jag kan skada mig... då kan jag väl inte bli bäst om jag inte för göra allt jag måste eller ?

Jag förstår hela grejen med att jag KAN skada mig och så... men jag säger såhär.. är det inte bättre att jag
gör de riskfyllda momenten nu, innan jag står själv en dag, utan min fars skyddande hand ?
Jag tror så .
Och jag tror min far har insett det också.. för jag.. ger ju helt enkelt inte upp .
Nästa steg är svetsning, det lär bli intressant ;)

men det är inte bara det ! ...

I en nära arbetssituation, som den jag och min far har som monterar ihop krävs det ju ett väldigt nära sammarbete
och det kan vara mycket tärande!..
för oss funkar det visserligen ganska bra i de flesta fall ...
Men gudarna ska veta att jag kan bli totalt jädra skogstokig på honom ibland !
och han på mig ! jisses !

Min far liksom jag har ju ett ganska duktigt temperament, det går snabbt och det går hett till när det väl brakar loss
Vi är båda lika rastlösa och stressade varelser
Vi är egentligen inte mycket för varken överflödigt snack eller raster då vi jobbar
Vi är lika envist envisa båda två
Och vi gör helst på vårt egna vis

Vi är faktiskt två ensamvargar som kommit att samarbeta ihop .
Och man kan ju verkligen undra hur två sådana här människor ens kan jobba ihop ?!

Men det kan vi..för när allt kommer till kritan..så fungerar vi som två magneter som rör oss, helt omedvetet,
i takt med varann.. vi gör det mesta i samförstånd nuförtiden utan att ofta ens yttrat ett ord .
Vi må liksom vara för lika.. men det är just det som i slutändan får oss att fungera ihop .
Vi gör på samma vis .

Vi ser kroppspråk och hör vad som sägs och utgår antagligen från oss själva .
Ganska smidigt .


Jag må som sagt ibland bli totalt asförbannad, stundtals avsky min far och emallanåt tycka att han är världens mest jobbigaste människa .
Men i slutändan.. så skulle jag faktiskt inte kunna tänka mig en lättare och bättre medarbetare än min far .
Ganska ironiskt när man tänker på det,
Men ack! så logiskt .


HERE WE ARE, kollegorna ;)